Jahapp. Jonas Sjöstedt blev som väntat vald till ny partiledare i Vänsterpartiet i dag. Jag vet inte så mycket om honom. Jag vet, det borde man kanske göra. Men hans motkandidat Rossana Dinamarca har jag aldrig gillat. Men framförallt känns det skönt att man inte valde henne eftersom hon verkar ha fått sitt huvudsakliga stöd för att hon är ung mamma med invandrarbakgrund, och inte för att man tycker att hon är tillräckligt kompetent.
- Att Sverige lämnar EU, eller i alla fall begränsar dess makt - För han sitter numera i riksdagen
- Begränsa antalet friskolor, avskaffa alla religiösa friskolor, och förbjuda vinster - För det är jobbigt när människor får bestämma över sina egna liv
- Förbjuda vinst inom vård och ge högre löner till kvinnor som arbetar inom vården - För kvinnor är värda mer än män
- Kanske sänka skatten för medelinkomsttagare - För det är de rika kapitalistsvinen som ska betala hög skatt
- Införa sex timmars arbetsdag med bibehållen lön - För våra industrier (typ SAAB) skulle mått bättre ifall vi höjde deras lönekostnader med 20%
Han är en helt vanlig vänsterpartist alltså, om än det där med skattesänkningar var ganska sensationellt. Men nog om honom. Han bestämmer ju trots allt inte i partiet. Han är bara ansiktet utåt. Det mest intressanta med kongressen var såklart de andra besluten som togs.
Vänsterpartiet vill alltså förbjuda bemanningsföretag, avskaffa (aka förbjuda) möjligheten till allmän visstidsanställning samt begränsa (aka halv-förbjuda) möjligheterna till timanställning. Kort och gott, man vill att alla som arbetar ska få göra det som tillsvidareanställd heltidsarbetare. Problemet är väl att väldigt få företag har någon vidare lust att anställa en helt oprövad person. Resultatet blir i stället en statisk arbetsmarknad där arbetslösa har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden och arbetsgivare har svårt att göra sig av med arbetare som helt enkelt inte klarar av sitt arbete. Knappast rätt väg att gå.
Man ska också vara den drivande och offensiva kraften för att minska arbetsdagen till sex timmar. Som om någon annan ens är intresserad av att införa det? Som jag nämnde tidigare, man räddar knappast de svenska industrierna genom att öka deras kostnader markant. Jag lovar och svär, ifall våra svenska industriföretag tvingas anställa 20% fler arbetare för att bibehålla produktionen kommer det att innebära en av två saker. Konkurs eller flytt utomlands. Knappast rätt väg att gå.
De såg också till att göra ett tillägg i miljöfrågan. Lösningen till miljöfrågan "kräver att vi bryter mot marknadstänkandet och arbetar för en ny ekonomisk världsordning". Hur tänkte de då riktigt? Vi ska avskaffa marknadsekonomi och ersätta det med? Planekonomi? För det är bättre att det sitter några få och bestämmer vad folk vill ha, behöver ha och kommer ha än att var och en får säga vad de behöver så att någon kan producera och sälja det till dem? Knappast rätt väg att gå.
Nu känner jag att jag har varit litet orättvis. Det verkar ändå ha tagits ett riktigt bra beslut på kongressen. Man röstade ner förslaget om att kalla sig själva för "välfärdsfeministerna". Vad är det för ord egentligen?
Mest av allt kommer jag ändå att sakna Lars Ohly. Säga vad man vill av killen, men han ger oss mycket att skratta åt.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar