Visste ni att det i Sverige är förbjudet att sniffa kokain och titta på barnporr? Ja, det gjorde ni förmodligen. Men har ni tänkt på vad detta innebär?
Om vi börjar med drogerna. Eftersom det är förbjudet att använda droger i Sverige innebär det i förlängingen att ingen missbrukare lugnt och tryggt kan söka hjälp för sitt missbruk. De kan inte berätta det för sina nära och kära. För gör de det erkänner de faktiskt ett brott. Och kan, enligt lag, bli straffade.
Lyssna på Bard
Lyssna på Bard
Liknande problematik uppstår också kring barnporren. Om det är förbjudet att titta på barnporr, hur ska då någon någonsin kunna anmäla innehav av barnpornografi? Och ännu värre, hur ska någon någonsin kunna bli dömd för innehav eller framställande av barnpornografi om ingen får titta på det beslagtagna materialet? Ska man gissa? Eller är det okej för poliser, advokater, jurrymedlemmar och domare att titta på barnpornografi?
När dessutom manga(läs hentai) klassas som barnpornografi kan man snabbt inse att problemet kan bli väldigt stort. Att bedöma åldern på en tecknad figur är tillräckligt svårt. Om man dessutom inte får titta på den blir det väl nästan omöjligt?
Och ja, just ja. Eftersom jag inte kan titta på filmen kan jag såklart inte vara helt säker, men jag är ganska säker på att DN säljer barnporr. Helt öppet dessutom.
Och ja, just ja. Eftersom jag inte kan titta på filmen kan jag såklart inte vara helt säker, men jag är ganska säker på att DN säljer barnporr. Helt öppet dessutom.
1 kommentarer:
Bara i Sverige kan rättssystemet bli såpass skevt och moralistiskt istället för att hålla sig till verklighet.
Om det inte har förkommit några verkliga barn i pornografin så kan det ju omöjligt vara barnporr.
Det finns ju inga verkliga offer , inget verkligt brott har begåtts bara massa moralistisk skit.
Ska folk kunna bli dömda för mord om dem målar mord, eller kanske bli dömda för våldtäkt även om ingen verklig person blivit våldtagen?
Bara i Sverige som sagt, pinsamt rättssystem.
Skicka en kommentar