Jag har blivit kopimist

Sverige har, som första land i världen, erkänt kopimism som en religion. Kammarkollegiet beslutade nämligen strax innan jul att erkänna kopimism som ett religiöst samfund. Lysande! Varför det är lysande kommer jag till snart. Först ska jag bara snabbt förklara vad kopimism är för någonting.

Kopimism är en religion som bygger på tron att all kunskap och information är fri och bör delas av alla. Att kopiera eller remixa och dela information är heligt och är en väldigt viktig del i en kopimists liv. Internet, eller snarare internät, är platser av stor betydelse och bör skyddas. Kort och gott kan man säga att kopimism går ut på att fildela så mycket som möjligt eftersom information och kunskap är det viktigaste vi har.

Det mest intressanta med allt detta är att vi nu får en ordentlig krock mellan religionsfriheten och upphovsrätten. En kopimist som innehar information (äger en köpt cd-skiva) kommer att känna ett enormt sug att dela (fildela) denna information med så många som möjligt så fort som möjligt. Hans djupaste tro är nämligen att alla människor har rätt till information och kunskap, och ingen människa har rätt att neka någon annan att sprida information och kunskap. 

Men vad kommer detta att innebära? Kommer kopimister att kunna peka på religionsfriheten när de fildelar? Tveksamt. Men faktiskt inte omöjligt. Tittar man i Sverige i dag finns det religioner som i vissa fall faktiskt får speciella rättigheter, just tack vare religionsfriheten. 

Dessutom kan detta öppna för att vi faktiskt får se den riktiga debatten om fildelning. Det som debatten egentligen bör handla om. I stället för musikbolagens förlorade intäkter, som egentligen inte är det minsta relevanta i sammanhanget, bör man diskutera och debattera upphovsrättens inkräktande på äganderätten och min rätt att göra vad jag vill med min egendom.

Jag anser att äganderätten bör stå över upphovsrätten. Jag anser att det är min rättighet att göra vad jag vill med min egendom, oavsett vems om har skapat den från början. Jag anser att det är min rättighet att dela min egendom med andra, utan att någon ska lägga sig i. Jag är kopimist.

Mer information om kopimism hittar du här !

Konkurrens? Nej tack !

I dag är det då den 21a december. I dag skulle kongressen ta upp SOPA igen. Lagändringen som ska stoppa fildelningen men som i själva verket kommer göra precis allting utom just det. Men det verkar faktiskt, på riktigt den här gången, som att det blir framflyttat till början av 2012. Bra !

Men anledningen till att dessa företag vill stoppa fildelningen är egentligen inte att musiker förlorar pengar på grund av den. Alla oberoende undersökningar pekar ju faktiskt på motsatsen. Det handlar egentligen om kontroll. De stora företagen kontrollerar inte Internet. Internet, och fildelningen, riskerar att konkurrera ut mellanhanen (företagen) och ge pengarna direkt till de som faktiskt skapar musiken. 

Om vi tar Agnes Carlsson som exempel. Hennes skivbolag, Roxy, är en del av Universal Music Group (UMG från och med nu) som ägs av det franska företaget Vivendi. Vivendi råkar för övrigt äga 20% av NBC samt vara ägare av Blizzard Entertainment (numera Activision Blizzard). Jo, UMG gjorde en vinst på i runda slängar 4 miljarder kronor före skatt det här året. En ökning med ~1,6% från förra året. Vivendi som stort gör såklart en betydligt större vinst än så. Sättet som UMG tjänar pengar på är ganska simpelt. Agnes kommer till deras studio och spelar in ungefär 10-12 låtar. Dessa tar UMG hand om, marknadsför och säljer på olika sätt. De vanligaste är fysiska cd-skivor, iTunes, radio och Spotify. Av vinsten från försäljningen får sedan Agnes en liten del av pengarna. Agnes huvudsakliga inkomst kommer inte från försäljningen av inspelad musik, utan från hennes turnéer. Skivbolagens huvudsakliga inkomst kommer från försäljning av Agnes inspelade musik.

Agnes värde ligger, både för henne själv och för företaget, i hur många människor som känner till hennes och uppskattar hennes musik. Ju fler människor som tycker om Agnes musik, desto högre värde har Agnes musik. Väldigt simpelt. Detta gäller ju givetvis alla artister, inte bara Agnes. För att vara riktigt ärliga måste vi dock sätta det i ett perspektiv till alla andra artister. Om Agnes vill tjäna mycket pengar ska Agnes alltså se till att hon blir känd och uppskattat. Om skivbolagen ska tjäna mycket pengar ska de se till att de "äger" så stor del av de omtyckta artisterna som möjligt. Ju fler omtyckta artister de har signat, desto mer pengar kommer de att tjäna. 

Vad är då det värsta som kan hända för skivbolagen? Jo, att artister som de inte har signat blir kända och populära på deras signade artisters bekostnad. Tidigare var detta lätt att hålla koll på. Skivbolagen hade störst kapital och därmed störst möjlighet till marknadsföring. De hade de största kontakterna och kunde således "pull some strings" för att just deras artister skulle spelas i radio. Sen kom Internet.

I dag har skivbolagen inte längre full kontroll över vilken musik som når ut till folket. YouTube och fildelning i övrigt gör att fler personer än någonsin kan upptäcka ny musik. I stället för att lyssna på den musik som skivbolagen säger åt oss att lyssna på kan vi i stället lyssna på vilken musik vi vill. Basshunter och Mange Makers (ny låt för övrigt) blev kända och fick sin musikkarriär på precis det sättet. Struntartister kanske ni säger nu? Men jag kan ge er ett annat exempel. Har ni hört talas om Justin Bieber? Hans talang (eller vad vi nu ska kalla det) upptäcktes efter att han lagt upp ett klipp på YouTube. Det klippet hade aldrig visats ifall SOPA hade funnits redan 2008.

Att stora företag på ett eller annat sätt hindrar ny teknik, nya produkter eller utveckling är inte på något sätt nytt. Har ni någonsin funderat över varför snus är olagligt i princip överallt utom just här i norden, trots att det är mycket mindre farligt än cigaretter? Eller varför cannabis är olagligt, trots att det är betydligt bättre för dig än alkohol (som för övrigt är den riktiga inkörsporten till tyngre droger)? Det beror på att företagen som tillverkar cigaretter inte tillverkar snus eller cannabis. Det är heller inte ovanligt att företag tar patent eller köper patent på ny teknik som kan konkurrera ut deras egna, endast för att se till att tekniken aldrig förverkligas. Många av världens patent på delar till el-bilar ägs av bensin- och olje-företag.  Och därför kör vi fortfarande bilar på olja.

Det lustigaste med det hela är vår dubbelmoral. När Apple försöker hindra andra företag från att använda Apples design, ja då är Apple löjliga. Men när någon uppmärksammar att Veronica Maggio minsann har stulit melodin till hennes nyaste låtar från någon okänd 70-talsartist, då tycker vi genast att Veronica är ond och ställer oss bakom vem det nu än är som kan tänkas klaga. Varför är det på det viset? Vore det inte bäst om alla alltid fick använda allas idéer?

Jag skulle förmodligen kunna fortsätta i all evighet, så jag känner att det är bäst att jag slutar innan texten blir på tok för osammanhängande. För att lätta på stämningen (stämning, fattar ni? höhöhö) lite avslutar jag med ett stycke musik. Sprid det gärna till era vänner.

Censuren kryper närmare

Ponera att du vaknar en morgon. Efter en snabbdusch sätter du dig vid frukostbordet, dricker ditt morgonkaffe och äter den vanliga torra mackan medan du läser din morgontidning. Allt är som vanligt och du sätter dig i bilen på väg till jobbet. På radio sänds den vanliga morgonshowen. Du misstänker ingenting.

När du väl kommer till jobbet, sätter dig i din kontorsstol och startar din dator förändras allting. När du besöker Facebooks möts du av någonting liknande bilden till höger.

Av förklarliga skäl blir du förvirrad. Facebook sprider väl inte barnpornografi? Vad är detta för struntprat?

Du besöker därefter Flashback, för alla vet att all information når Flashback först. Men icket. Samma sak där. Du möts av en stoppskylt och den där fula (ja faktiskt) polisloggan. 

I din förtvivlan söker du dig till ditt sista hopp. Aftonbladet. Efter en del scrollande bland diverse skvaller hittar du till slut det du letar efter. Det visar sig att det är den nya lagen som trätt i kraft. Och det är inte bara Facebook och Flashback som blockerats. Även YouTube, Twitter och din favoritblogg (Hedlunds Hörna du vet) är borta.

Allt detta känns rätt avlägset kan man tycka. Och det är det också. Om man bor i Sverige. I USA å andra sidan är det inte speciellt avlägset. Även om det inte handlar om barnpornografi, utan om piratkopiering. Den 21 december röstar kongressen om ett nytt lagförslag. Det har döpts till det passande namnet SOPA. För det är egentligen precis vad det är.

Förslaget går ut på att ge företag fler rättigheter i kampen mot piratkopiering. Men den här gången handlar det inte om nya sätt att straffa de som delar med sig om piratkopierar upphovsrättsskyddat material. Nu handlar det om rätten att censurera hemsidor som på något sätt kan förknippas med just upphovsrättsskyddat material. Inte så farligt kanske ni tänker, men det är för att ni bara har fått höra början. 

I dagsläget kan de stora företagen inte straffa en hemsida för något hemsidans användare gör. Det vill säga, om en YouTube-användare laddar upp Rihannas senaste hitlåt är inte YouTube ansvariga. Däremot kommer videon att försvinna från hemsidan så fort Google får klagomål. Om SOPA blir godkänt å andra sidan kommer YouTube att tvingas ansvara för allt som deras medlemmar lägger upp. Om en enda användare lägger upp en enda video som innehåller upphovsrättsskyddat material får företaget som äger upphovsrätten rätt att kräva att domännamnet www.youtube.com beslagtas samt att alla youtubes domäner censueraras med hjälp av en DNS-blockering. Det räcker egentligen med att någon skriver en text och förklarar hur man kan nå upphovsrättsskyddat material för att hemsidan ska kunna straffas.

Lagen är givetvis bara giltig i USA. Och självklart har Google möjligheten att flytta utomlands för att förhindra att deras verksamhet tvingas stängas ner. Det hjälper dock bara oss som bor utanför landets gränser. I USA kommer riskerar alla hemsidor som inte förhandsgrandskar samtliga inlägg som postas av deras medlemmar att stängas ner alternativt DNS-blockeras. Och det är inte vilka hemsidor som helst vi pratar om. Nej, hemsidorna nedan riskerar alla dessa åtgärder:

• Facebook
• YouTube
• Twitter
• Google+
• Alla bloggportaler inklusive Tumblr och Blogger/Blogspot
• Wikipedia

Vad har alla dessa hemsidor då gemensamt? Wikipedia undantaget, så används alla dessa hemsidor till att göra åsikter hörda. De är alla verktyg för människor som vill kritisera någonting och säga vad de tycker. Det är deras främta användningsområde. Det upphovsrättsskyddade materialet utgör en väldigt väldigt liten del av dessa hemsidors innehåll. Lagförslaget är alltså framförallt ett hot mot yttrandefriheten.

Och vet ni vad det värsta med detta är? Lagförändringen kommer inte att minska fildelningen i USA det minsta. Precis som vår svenska barnpornografi-blockering inte hindrar någon från att titta på barnporr. Den som vill fildela kommer att kunna fortsätta med det precis på samma sätt. I stället för att komma till Piratebay genoma att skriva www.piratebay.org i adressfältet skriver man bara 194.71.107.15 i stället. Detta vet alla som fildelar mycket. De är såpass kunniga. De som däremot inte vet det är alla "vanliga" människor. De laglydiga människorna som använder Internet främst till att uppdatera sin status på Facebook. Det är de som straffas, inte fildelarna. 

Eller nej, förlåt. Vet ni vad som verkligen är det värsta? Att personerna som försöker få igenom detta förslag inte har en aning om hur Internet fungerar eller hur detta påverkar Internet. De har till och med sagt det själva. Det enda de bryr sig om är att de stora företagen ska fortsätta vara de stora företagen.

Vill ni ha mer information om detta? Har ni 20 minuter över? Se denna YouTube-film (som för övrigt kanske inte kommer att kunna visas så länge till).