Jag, liksom de flesta andra, såg Expressens SD-film förra veckan. Det som förbryllade mig med filmen var dock inte Erik Almqvists eller de andra Sverigedemokraternas beteende. Järnröret var förvisso en rolig twist, men ändå inte helt förvånande. Det som verkligen kom som en chock för mig var det faktum att resten av Sverige var överraskade. Jag menar, kom det verkligen som en överraskning? Jag tycker att beteendet från filmen stämmer överens ganska bra med hur jag förväntat mig att fulla Sverigedemokrater skulle bete sig. Det enda som kanske var förvånande var att det inte var Westling som skrek och sparkade, uppbackad av Ekeroth och filmad av Almqvist. Men ja, ganska nära iallafall.
Hur som helst tycker jag det mest intressanta är det som utspelat sig lite efteråt. När Lena Sundström skapade hashtaggen #Dethärärmittland på Twitter. Det anspelar då så klart på att Erik Almqvist ska ha förklarat för Soran Ismail att Sverige minsann inte är hans land. Det är Svenskarnas land. Taggen är nu fylld av personer som skriver en kort berättelse om var de kommer ifrån och sådär. Och ja, att Sverige är deras land. Aftonbladet var inte sena på att haka på kampanjen. Det är de ju aldrig. Men problemet här är varken Erik Almqvist, Soran Ismail eller Aftonbladet. Problemet här är att människor i Sverige tycks tro att de på något sätt äger Sverige. Och de är stolta över det. Hur hände det här?
Definitionen av att äga ett land är inte "Jag bor här". Det är inte "Jag är född här". Det är inte ens "Jag är medborgare". Definitionen av att äga ett land (Sverige) är att man äger rätten att bestämma över de delar som utgör just detta land (Sverige). Dessa delar innefattar inte bara Kebnekajse och Vänern, utan också Soran Ismail och Erik Almqvist. Att äga ett land innebär att man äger människor. Och man äger rätten att bestämma över dem.
Läs också Natalia Kazmierskas text om #Dethärärmittland.
